Sjukhuset

Såg en universitetskompis på sjukhuset på tv3 nyss. Han låg i Uppsala med sin nyfödda dotter som hade drabbats av syrebrist under förlossningen. Mamman var kvar på hemortens sjukhus, då hon var snittad urakut. Kände starkt med den mamman, jag kan ju bara tänka mej hur jobbigt hon har det, som inte får vara med sitt nyfödda barn efter en sån traumatisk förlossning. Jag vet inte själv hur jag skulle ha reagerat om jag inte fick vara med min son efter vårt urakuta snitt. Att få upp honom på bröstet efter jag vaknat upp var "som att vrida på färgen "på mej, som min käre make uttryckte det. Att inte få ha honom hos oss jämt var förstås jobbigt, men vi visste ju att han behövde ligga på neo. Vi fick ju i alla fall spendera hur mycket tid vi ville hos honom, vilket var viktigt - speciellt för mej.

Så jag skickar en tanke till alla mammor som inte få ha sitt barn hos sej, oavsett anledning.