Filur har den senaste veckan tyckt att det räckt med 30-40 minuters middagssömn. Hon har ju varit förkyld och hängig under veckan. De gör så mina barn när de är sjuka - sover mindre än normalt. Jag tycker de borde sova mer, men inte mina inte. Fast å andra sidan brukar de ta igen det när de kryar på sej sen.
I alla fall har denna minimala middagssömn såklart gjort att hon är supertrött redan vid 17. Det är en kamp att hålla henne vaken (och nöjd) till 18, då Bolibompa börjar. Jag vill ju gärna inte lägga henne för tidigt heller, vem vet när hon tänker vakna på morgonen då? Jag behöver faktiskt min skönhetssömn...
Hon ligger redan nu, vällingen är slukad och det är mycket tyst där inne. Filuran verkar inte ens orka ropa efter mer välling. Håller mina tummar för att Nennes nattning går lika smidigt, vilket jag inte är så säker på. Han tycker vi ska sitta hos honom, så snurrar han i alla fall runt i all evinnerlighet. Så nu har mamman och pappan sagt stopp! Nu får han somna själv, vilket han klarar, men han måste ju testa om han inte kan få sin vilja igenom ändå. Detta gör han genom att springa ur sängen ett antal gånger. I går slutade det med gråt, då han slog tån i dörren. Han fick då en uppmaning av mamman, att han kunde få springa hur mycket han ville - hela natten om det så är - mamman kommer i alla fall inte att sitta hos honom. Sur och arg grät han en minut, sen sov han som en stock!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar