Nattfrid

Eller inte. Jag hann i alla fall njuta av chips och idol, innan lillan vaknade igen. När jag gick upp för att se den sista av tv:n i sängen, vaknade hon och var lika omöjlig som igår. Men nu var jag stönig! Natt=sova!!! Jag har en oerhört stönig sida i mej och även om det slet i mitt mammahjärta när lillan var fly förbannad i en timme, så lönade det sej tillslut och när klockan var 23 kunde jag smyga ut ut hennes rum. Grabben sov som en stock genom hela slaget. Tur var väl det, för jag var ensam hemma och 2 vakna barn är ingen hit.

Nenne drog till med sin lata sida i morse och orkade inte sätta på sej varken kallingar eller kläder. Jag sa att "nu har jag väntat färdigt och har du inga kläder får du åka naken till dagmamman, nu sätter jag på mej och lillan kläder och sen åker vi!" Jösses vilken fart han fick! Fast det varade inte så länge för ytterkläderna orkade han ju såklart inte sätta på sej... Jag gick helt enkelt ut och sa återigen att jag väntat klart, satte lillan i bilen, startade och körde iväg, typ 3 m, men det fick fart på honom.

Nu låter jag som värsta stenhårda morsan, men det är jag inte. Ibland måste man bara sätta hårt mot hårt och visa att mammas tålamod har faktiskt ett slut! Ett stort plus i det hela är att maken lyckats boka om sina biljetter hem från Finland och kommer kl 9 i morgon i stället för 21. Det tackar jag för!