Olika barn...

Om man som vår dotter vid vaket tillstånd alltid är i farten, klättrar, springer, busar och leker, så försbränner man en hel del. Denna höga förbränning gör henne hungrig, riktigt hungrig - ofta. Hon åt en flaska välling när hon vaknade straxt före 8 och nu var hon jättehungrig igen och är inne på andra clementinen. Klockan är 10... Mellan vällingen och clementinerna har hon ändå ätit en knäckemacka. Till på köpet är vår Filura inte speciellt stor, så allt hon vill ha får hon! Ok, inte riktigt, men ni hajjar.

Och håller man på att klättrar, busar, springer och leker hela tiden man är vaken, måste man sova mycket också. Denna lilla Filur somnar vid 19, senast, och sover till 8. Ibland med matpaus och ibland utan. hon sover alltså 13 timmar om natten och en middagslur på ca 1.30. Total sömn per dygn uppgår då till 14,5 timme. Den mindre livliga storebrorsan hade vid drygt 1,5 redan valt att hoppa över någon middagslur, för att den inte behövdes. Han sov inte heller mer än 12 timmar per natt - på sin höjd. Hans sömnbehov har alltid varit betydligt mindre än lillasysters. Men, som maken och jag konstaterade igår, så har han en stor latmask boende i sin kropp. Den är så stor att någon mask inte fanns kvar att tillgå när lillasyster skulle tillverkas. Hon tog i stället den store huggormen som fanns kvar efter storebror. Jag menar humöret... Lillasyster vet precis vad hon vill och visar detta med hela sin lilla kropp. Hon kan bli så arg att hon hoppar på stället! Hon har en vilja av stål - på gott och ont.

• Storebror har alltid tyckt om att prata, lillasyster har inte tid med sånt tjafs. Man klarar sej mycket bra med mamma, pappa och eh!
• Storebror är en funderare, han drar slutsatser, har förklaringar och tänker mycket. Lillasyster kör sitt race i 120 km/h - varför stanna upp och fundera? Man kan ju missa något då!
• Storebror har alltid varit mycket jämn i humöret, aldrig arg, men heller inte överlycklig. Lillasyster pendlar mellan så-arg-att-jag-hoppar-på-stället till så-glad-så-jag-hoppar-på-stället.
• Storebror har alltid charmat alla han mött, speciellt flickor (vart ska detta sluta?) och har alltid gillat att möta nya människor. Han är en mycket social liten kille. Lillasyster är mycket skeptisk till nya människor och det krävs en hel del för att charma henne - vem är bättre än mamma, liksom?
• Storebror har alltid varit mycket matfrisk och låg över medelkurvan, trots sin tidiga start i livet med en födelsevikt på 1690g. Lillasyster är en nätt liten tjej som ligger något under medelkurvan i vikt.
• Storebror har aldrig klättrat, ni kommer ihåg den där latmasken, och den visar sej även i hela hans liv. Kan någon hjälpa mej att klä mej/lyfta upp mej i gungan (orka försöka själv)/"Bäääär mej!". Lillasyster är både högt och lågt, men helst högt. På stolar, bord och soffor. Hon kämpar och kämpar och ger sej INTE! En vilja av stål - på gott och ont var det ju...
• Storebror gick vid 15 månader. Lillasyster började gå vid 8 och gick obehindrat vid 10.
• Storebror hade ett ordförråd på ca 5 ord vid 10 månader. Lillasyster har knappt det halvåret senare.

Ja, detta är några av alla olikheter mina barn har. Men jag tycker att det är så härligt med två helt olika barn. Jag har ju ingen möjlighet att jämföra deras utveckling - det är ju liksom ingen idé. Jag får lära mej att bemöta ett helt nytt barn och det som funkade på storebror funkar inte alls på lilla syster.Och även om jag visste det sen förut, så har jag det nu svart på vitt; barn är olika!

Jag älskar mina två barn och jag har lyckan att få älska deras olika sidor, på olika sätt.
Jag får älska lillasyster för hennes fart och fläkt, hennes humor och envisa vilja.
Jag får älska storebror för hans kloka ord, eftertankar och härliga slutsatser, hans glada, sociala sida och hans förmåga att hitta en lösning på saker och ting.
Sen så får jag lyckan att älska mina två barn för att de är just mina barn!
Största lyckan som mor är att få känna denna gränslösa kärlek.