Jag tror aldrig jag hade så lite koll på Nennegrabben när han var liten som jag har på Fiffiluran. När han var 1 år lekte han aldrig utan uppsyn - Han kunde ju få något i halsen, eller skada sej på nåt!!! Det var väl först när han blev 1,5-2 år som jag lämnade honom utan uppsyn en längre stund.
Fiffiluran leker nöjt i sitt rum och jag är i köket - Vaddå? Jag hör henne ju!
Att Fiffiluran sen kan konsten att klättra, till skillnad från sin storebror är je en annan sak. Men jag har faktiskt tagit bort de sakerna hon klättrade på, så det går nog bra. Jag bara väntar på den dagen hon sitter högst upp i sin bokhylla.
Har jag blivit en förslappad flerbarnsförälder, eller är jag helt enkelt mer säker på min roll som mamma?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar