Jag är er nyat svenskläraret!

Namn igen...

Jag gillar inte när folk ska göra namnen ovanliga genom stavningen. Det stör mej och det kan bli helfel! Jag tycker om när namn stavas som det låter - inga W i stället för V, eller något H instoppat på något mer eller mindre passade ställe, F som blir PH eller ett K som bytts ut mot ett C.

Det sistnämda såg jag ett exempel på som fick mej att rysa långt in i frökenmärgen. Kevin => CEWIN. My good! Med lite svenskkunskaper vet man att C framför en mjuk vokal uttalas som S. Ceder, Cykel, Celsius osv. Man behöver inte ens ha så mycket kunskap, bara att se det gör ju att man vill uttala det som Sevin och jag tror inte det var så föräldrarna tänkte riktigt. Sen kan man fundera på hur W ska uttalas. Förr i tiden (för länge, länge, länge sen) användes W i svenskan, men i dag är det tämligen ovanligt. I värsta fall kan det bli Seuoin...

Ja, det är upp till var och en hur man vill stava och ett W eller ett H här och där kan jag acceptera, vissa namn tycker jag t.o.m. att det ska vara så på. Men man måste ju också tänka på barnet som ska ha detta namn. Tänk hur många gånger det måste få stava sitt namn om man krånglar till det för mycket. (Det lär ju inte Adolf från föregående inlägg få problem med i alla fall...) Och den där stackars Kevin, som tack vare att hans föräldrar sov eller skolkade sej genom svenskan, får dras med sitt felstavade namn hela livet.

Nej, nu doftar mitt nybakta filbröd helt underbart och jag hoppas sonen knoppar in utan större krångel. Jag bara känner hur gott det ska smaka med smör och ost på...

/Ehn thrötth mhammah zom skaa khäkha philbröd.