Orättvist

Sitter och läser lite "random" bloggar och ramlade in på denna, som fick mig att störtgrina.

Den handlar om en familj som förlorat ett barn. Deras 4-åriga son hade gått bort i cancer. Hon skrev om hur det var att packa ihop hans rum, hur hon luktade på varje plagg och hur hon inte förmådde sig att bära upp de sista lådorn på vinden.

Mina bekymmer bleknar.
Livet är orättvist.
Hur tar man sig igenom något sådant?
För det går tydligen - jag fattar bara inte hur?!?