Beslutsångest!!!

Ja, det gäller ju mat såklart. Tycker inte jag skriver annat än om att det är tråkigt och att jag inte vet vad jag ska göra...

Men idag tänker jag nog göra lövbiffsgratängen, men på kyckling och portabello.
Kidsen då?!? Ja de stackarna får lov att äta vare sig de vill eller inte. Taskig morsa...

Ibland är det liksom:
-"Tough shit" ät det som står på bordet, eller gå hungrig! Du överlever till nästa måltid.

Men jag tror faktiskt att det är just sånna saker som gör att de ändå äter det mesta. Visst anpassar jag min matlagning efter dem, men inte alltid. Vi måste anpassa oss efter varandra. Iband är det deras favvo och vi får lov att äta (jag jublar inte alltid över pannkakor, fiskbullar, stuvade makkisar och falukorv) och ibland är det tvärt om. Däremot brukar jag se till att det alltid finns något som de gillar på bordet. Och ibland överraskar de mig och äter massor av det jag trodde de skulle rata.

Jag tvingar dem aldrig att äta. Däremot vill jag väldigt gärna att de smakar och sen får de bilda sig en uppfattning och då är det ok att inte tycka om och inte äta av det. Ungefär hälften av gångerna bestämmer de sig för att det var rätt ok ändå. De andra gångerna, får ett beröm för att de ändå smakat och äter sen av det som de tycker om.

Sen ändras även deras samklökar. Jag minns en 2-åring som skulle ha "tiajaaj" på mackan. Då växte ett visst "Virus" i livmodern och spyorna stod i halsen på mig. Då fxade jag inte den lukten. Nu har han bestämt sig för att kaviar inte ingår i hans smakpalett. Det där "Viruset" däremot ska ha kaviar på varje macka.

Men vi har nog haft tur med våra barn, som ändå äter så bra som de gör. Jag fattar att så inte alltid är fallet, oavsett hur man presenterar maten...

Bla, bla, bla vad jag pladdrar. Nu måste jag ju tina den där kycklingen om jag ska kunna laga det som jag faktiskt bestämt mig för att laga.