onsdag 31 oktober 2012

Att klaga eller inte klaga...

Alltså, som svensk och med ett stort "duktig-flicka-syndrom" klagar man inte i första taget. Är man på restaurang och kyparen frågar om maten smakade bra, så säger man "ja", så vida det inte är helt oätbart. Men varför gör man det? De frågar ju faktiskt av en anledning och den anledningen borde (förhoppningsvis) vara att de vill servera så god och bra mat som möjligt och behöver veta om något ska ändras på. Så hur hjälper jag dem genom att ge ett felaktigt svar?

I många år har jag köpt en almanacka från Burde, en almanacka som jag varit jättenöjd med och som varit väldigt funktionell i mitt jobb. Men i år var jag inte alls nöjd. Det var flera funktioner som försvunnit och redan efter 2 månaders användning började färgen lösa upp sig och åka bort. Jag skrev till kundtjänst och berättade om detta. Dels vad jag tyckte om funktionerna som försvunnit och dels om hur min och några av mina kollegors kalendrars pärmar börjat tappa färg. Responsen blev stor! Burde ville från produktionens sida tacksamt veta mer om pärmarna och jag ersattes med en ny kalender och en biobiljett! Jag fick också reda på att nästa år kommer kalendern få tillbaka funktionerna jag saknade.

Så det hjälper att upplysa om sitt missnöje; företaget i fråga får reda på sin produkts brister och du kanske får en kompensation. Det är en win-win situation!

VÅGA KLAGA!

1 kommentar:

Jessica Ö sa...

Bra ELin! Jag älskar sånt!