Jag satte ju ett nytt mål att springa 7 km och idag fixade jag det!
Hade lite ont i hälen efter förra racet, så jag sprang i ett lugnt tempo, som kändes bekvämt för hälen. Sen sprang och sprang och sprang jag. Först tänkte jag ta 3 km, sen kände jag att jag visst orkade lite till och siktade på att ta 5. Efter ett tag insåg jag att idag är det kroppen som bestämmer - inte hjärnan, tiden eller tempot. När jag sprungit två varv (på lite olika sätt) insåg jag att jag sprungit i 45 minuter och bara hade 1,5 km kvar till mitt mål. Hjärnan lämnade över till kroppen, som sa KÖÖR och jag tog ett varv till. När runkeepern berättade för mig att jag sprungit 55 minuter och 6,8 km insåg jag att jag skulle, för första gången, orka springa i en hel timme. Jag tordes inte gena sista biten, utan ville höra från rösten i örat att jag klarat 7 km, så vid 1 timme sa hon att jag sprungit 7,55 km! What?!? Det var ju till och med mer än jag tänkt mig.
Totalt slutade jag på 1.02 och 7.85 km. Idag var det som sagt kroppen som bestämde. Det var inte flåsjobbigt, utan det var benen som sa till att nu fick det vara nog.
NÖJD!
Det var nog den nättare och lättare luggen som gjorde det ;)
2 kommentarer:
Heja heja! Bra jobbat!
Ah va kul, tror inte du ångrar dig med den :) Sträckläste den som sagt...Jag borde läsa mera inser jag...:)
Grattis! Du är inte dålig du. Här är det "börja om från början", efter lunginflammationen. :(. Måste bara bli lite svalare först.
Skicka en kommentar