Å min hjärna är ju aldrig nöjd. Ni vet "å men jag orkar ju bara 3 km" följt av "men jag orkar ju bara 5 km" och "å, om bara benen var så där vältränade som jag sett att X har" eller "jag borde börja träna styrka" varierat med "varför motionerar jag inte mer än två gånger/v?" and so on...
Så nu ska jag inleda operation övertala hjärnan att jag är bra!
I går var det springdag - vaknade och kände mig matt. (I alla fall intygade min hjärna mig om att kroppen nog var matt.) Dagen spenderades med att måla i 27-gradig värme. Sen när kvällen kom hade jag inte ätit speciellt mycket och det var fortfarande varmt. MEN! Jag tog bilen och åkte till motionsspåret och tänkte att den bästa träning är den som blir av. (Hurtigt tänkt va?!?)
Efteråt summerade jag min träning och tänkte på det som var positivt, istället för det negativa som min hjärna gärna vill ta upp med mig.
Positiva saker med motionen igår:
- Jag kom iväg
- Jag sprang hela sträckan
- Jag har höjt mitt tempo
- Jag sprang i mer kuperad terräng än jag brukar
- Jag orkade värsta mördarbacken
- JAG SPRANG!!!
Se där - 6 positiva saker, bara sådär! (Ok, några av dem är lika, men de är så viktiga, så de räknas
ändå!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar