Hörde på honom i går när han var ute och lekte, att hans andning lät olycksbådande...
I morse vaknade han och kruppen var ett faktum. Möte på jobbet där jag var lite av huvudperson + att jag hade viktiga papper hemma som behövdes till mötet.
Nåja, han var ju inte sjuk, bara kruppig, så han fick helt enkelt följa med och han skötte sig så bra hela tiden, så det var ingen konst alls!
Här om dagen konstaterade jag glatt att han inte haft krupp sen vi fick Betapred utskrivet - mycket dumt sagt av mig!!! Fast det är ju ingen fara egentligen och akuten lär vi klara oss utan denna gång i alla fall. Tacksamt när pappan är på andra sidan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar