Jahapp. Mitt handikapp slog till igen.
För typ 6 år sen kom vi en halvtimme försent till ett dop - mitt fel. Maken tyckte dock att det var det bästa dop han någonsin varit på, då vi missade ceremonin men kom precis lagom till fikat.
Idag kom vi inte heller i tid till kalaset Viran skulle på. Men det var för tidigt denna gången i alla fall. Det var ju skönt. Inte lika skönt var att det var en hel dag för tidigt - mitt fel...
Fast jag skäller på maken och tycker nog att han kan dubbelkolla tider när han faktiskt vet hur helkass jag är på sånt här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar