Jag är ingen lekparksmamma, tycker det är skittråkigt att va där. Barnen har kul, jag bara väntar på att få komma hem. Önskar de blir stora nog att gå hit själva, men då sitter jag hemma och nojar över vad som kan hända i lekparken.
Nu sitter jag som värsta oengagerade morsan och fipplar på telefonen. Men för i tiden tog mammor med sig tidningar eller böcker, kände de sig också lika oengagerade, eller är det bara för att jag sitter med en telefon som det känns så?
Tror att folk ser mig som en "sån där" mamma, som bara bryr sig om vad som händer över allt förutom hos sina barn.
Vad är skillnaden på att sida med näsan i en bok mot att pilla på luren? Inget egentligen, jag är ju lika oengagerad vilket som, men om barnen leker bra med varandra, är nöjda, så vad är problemet egentligen? Antar att det ligger hos mig, jag har väl dåligt samvete för att jag inte leker...
Men jag är ingen lekmamma - punkt!
Nu sitter jag som värsta oengagerade morsan och fipplar på telefonen. Men för i tiden tog mammor med sig tidningar eller böcker, kände de sig också lika oengagerade, eller är det bara för att jag sitter med en telefon som det känns så?
Tror att folk ser mig som en "sån där" mamma, som bara bryr sig om vad som händer över allt förutom hos sina barn.
Vad är skillnaden på att sida med näsan i en bok mot att pilla på luren? Inget egentligen, jag är ju lika oengagerad vilket som, men om barnen leker bra med varandra, är nöjda, så vad är problemet egentligen? Antar att det ligger hos mig, jag har väl dåligt samvete för att jag inte leker...
Men jag är ingen lekmamma - punkt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar