Det är inte insidan som räknas

Slog in klappar för glatta livet igår. Läste tidningen idag och fick en bra påminnelse om att den bästa julklappen jag kan ge mina barn inte ligger inuti paketen.

När jag tänker tillbaka på mina jular är det inte innehållet i paketen jag minns.
Nej, jag minns julkrubban i mormors öppna spis - jag var alltid så fascinerad av den. Jag minns den långa väntan på tomten, morfar som skulle gå till kossorna innan tomten kom, kalles jul, all julmat, spänningen i att få klämma på paket och gissa vad som var i. Jag minns lukten i "sönner stöga" det luktade alltid jul där. Troligtvis för att vi bara var där vid jul.
Jag minns också hur vi samlades hos farmor på någon av mellandagarna.
Hon kunde laga mat hon. Jösses så gott det var! Hos farmor behövde man inte heller skämmas för att ta om. Det var nästan som en liten tävling i vem som orkade gå flest gånger. Och tog maten slut tyckte hon att hon hade lagat för lite, blev det kvar var det säkert inte gott. Ändå satt alla alltid som stinna spädgrisar i soffan efter maten. Mätta för tre dagar framöver. Fast efter någon timme var det alltid någon som gick i kylen efter rester. Lika duktig som hon var på att laga mat, var hon på att baka. Toscan var alltid perfekt och lite ljummen och drömrulltårta var väl värd sitt namn.

När allt kommer omkring kommer minnet av julen för mina barn vara fylld av värme, positiv spänning, trygghet och familj. Strunt samma vad som är inuti paketen - det är vad vi ger dem utanför presentpappret som spelar roll.

Det är tyvärr inte alla barn som har det så. Och jag vet att för vissa av mina elever, och andra barn runt om i vårt land, betyder inte helg och lov det samma som lugn och ro och tid för återhämtning och jag kan i min vildaste fantasi inte föreställa mig hur de har det...